Vi hade sammanträde med Programnämnd Social välfärd igår eftermiddag och diskuterade bland annat äldrevården i Örebro (vilket är ett av nämndens stora ansvarsområden). När jag kom hem efteråt berättade jag om vad som diskuterats och min fru missförstod vilket problem jag pratade om: jag berättade om att jag tyckte att länsstyrelsen hade rätt i sin kritik (av kommunens hantering av nollvisionen) och hon förutsatte att jag menade länsstyrelsens kritik (och uppföljning) av att gamla och sjuka örebroare får vänta upp till nio månader på en plats på särskilt boende.

Och självklart var det hon som var normal. Självklart borde jag – och andra – ha diskuterat den frågan ordentligt på nämnden när det exempelvis rapporterades att den genomsnittliga väntetiden för en plats på vårdboende är 3,7 månader. Självklart borde vi alla ha blivit engagerade och inlett en diskussion om hur vi – snabbt – ska göra något åt det. Jag skämdes när jag insåg hur märkligt det måste ha låtit för dem som lyssnade på mötet.

Problemet är att man vänjer sig för snabbt. För sanningen är att vi fått den där typen av rapporter gång efter gång efter gång (även när vi styrde kommunen) och efter ett tag så blir det positivt att den genomsnittliga väntetiden minskat från 3,8 månader till 3,7. Typ.

Väntetiderna betyder självklart inte att de gamla och sjuka som behöver vård sitter ensamma och väntar – tvärtom sätter vi in andra insatser som många gånger är dyrare i väntan på en plats. Men likväl: det är inte rimligt att människor som är sjuka och har (relativt) kort tid kvar av livet ska tvingas vänta 3,7 månader på en permanent plats där de kan få tillbringa sina sista år. Jag är förbannad för att vårt husbygge nu dragit ut ytterligare någon vecka på tiden, men många gamla får stå ut med bra mycket mer än så.

Nästa gång frågan om ”icke verkställda beslut” kommer upp lovar jag att inte vara tyst. Den där frågan måste vi diskutera seriöst, och gemensamt. Inget parti har ensamt lösningen – och örebroarna förväntar sig både långsiktiga och snabba åtgärder.